Vandring till Treriksröset

"Vi åker till Treriksröset!"

Hur svårt skulle det vara? Tänkte vi. Vi ville uppleva en av Sveriges ytterpunkter och denna var lite mer häftig än, sig, Haparanda. Två dudes i 30-årsålderns skulle ut på äventyr.

Vi utgick från Årsunda i Gästrikland. 2 mil från Sandviken. "Raka" vägen från Sandviken till Kilpisjärvi är det cirka 126 mil. För tråkigt och enkelt tyckte vi (den vägen går via E4:an mestadels).

Så vi valde en väg där vi skulle få uppleva lite norrländsk kust, norrländskt inland samt Nordnorges kust.

Det finns egentligen bara två vägar att välja om du kör från Sverige. Den östra, och snabbaste, vägen rakt upp till Karesuando där man korsar den finska gränsen och fortsätter rakt norrut till Kilpisjärvi där Treriksröset finns i närheten.

Den andra vägen går väster ut via Norge och över Sverige för att åter leda er ner mot Finland och platsen där dessa tre länder möts. Den vägen är längre. Mycket längre...

Vi körde norrut på E4:an och fortsatte så tills vi kom strax söder om Högakustenbron. Stannade till och berundrade denna majestätiska bro. Därefter så tog vi av västerut på riksväg 90.

Högakustenbron i Sverige

Det första etappmålet vi hade i sikte var ett förbokat rum på Tysfjord Turistsenter (typo). Sträckan hemifrån till Tysfjord är cirka 114 mil.

Vidare från Mörtsal (Högakustenbron) så körde vi som sagt nordväst. Snart började vi passera svenska samhällen där alla namn slutade på "-sele" och vi började även att se våra första renar efter vägen.

Strax innan vi skulle passera gränsen till Norge så stannade vi till i Tärnaby för att tanka. Detta skidmecka som har fostrat många fina sportstjärnor.

Väl över gränsen till Norge så åkte vi västerut till Mo i Rana och därefter på E6:an vidare norrut. Här blev vägarna ganska tråkiga. Smala, krokiga och med väldigt låg hastighetsgräns. En stund efter Mo i Rana så passerade vi Saltfjellet som är en väldigt udda och speciell plats. Här skulle man lätt kunna använt platsen som filminspelning till en utomjordisk film; platsen var helt kal och brun/röd till färgen.

Slingrande väg i Norge

På Saltfjellet så fanns det även vägbommar mitt på E6:an. Dessa används då vädrets makter ibland vräker ner så mycket snö att man inte hinner ploga bort det - man stänger istället av denna europaväg helt!

På morgonen efter så var vi äntligen framme i Tysfjord. Magiskt landskap med branta berg och vattenfall till tusen. Här fick vi också uppleva ett tydligt tidvatten med ebb och flod. Vi fick rummet och gick till sängs och sov i cirka två timmar. När vi vaknade så kändes det konstigt att vi skulle sova "en till gång" på detta hotell.

Dagen efter så tog vi bilfärjan över sundet och fortsatte mot Kilpisjärvi. Nu hade vi bara omkring 36 mil kvar. Det kanske inte låter så mycket men i Norges smått komplexa vägnät i bergsmiljö så tar det mycket längre tid än man kan tro. Vi åkte via Narvik och över Sverige innan vi korsade gränsen till Finland och nådde vårat mål; Kilpisjärvi.

Narvik i Norge

Framme i Kilpisjärvi

Väl på plats så brakade ett gigantiskt åskoväder fram; strömavbrott och skyfall. Misströsta inte! Personalen var trevlig och de hade en fullproppad bar. Hotellet vi bodde på heter Lapland Hotel Kilpis.

Nåväl. Vår plan var att vi skulle övernatta här för att avklara Treriksröset på morgonen efter och därefter åka hem till Gästrikland igen.

Något vi helt hade tagit för givet var att vi skulle åka båt ut mot Treriksröset och därefter vandra i 3 km och sedan vandra tillbaka över Malla. När vi frågade om detaljerna i receptionen på hotellet så fick vi reda på att båten börjar gå först efter midsommarafton!

Med andra ord så blev det ändrade planer. Vi får helt enkelt vandra både dit - och tillbaka. En sträcka på totalt över 2 mil.

Så för att fördriva tiden lite så gick vi ut på byn och ner till affären de har i Kilpisjärvi by. Den var smått otrolig! Här fanns allt! Allt du kan behöva och lite till. Från en fullsorterad charkdisk till reservdelar och byggmaterial. Leksaker, mat, souvenier, och ja - Allt...

Efter detta så tog vi en bastu som hotellet tillhandahåller nere vid sjön. Det är den absolut bästa bastuupplevelsen jag någonsin har upplevt. Från bryggans avsats så var det cirka 2 meter djupt och man kunde se botten på sjön hur klart som helst. Dessa vatten har i princip noll föroreningar. Sen att det denna dag endast var omkring 6 grader varmt (kallt) i sjön gjorde inte bastun något sämre. Helt magiskt och underbart!

Vandringen till Treriksröset

Vår plan var som sagt att vandra till Treriksröset morgonen efter. Men efter några öl och en sol som aldrig ville försvinna (midnattsol) så blev vi lite kaxiga och tänkte; "Hur svårt kan det vara?" - "Det är väl lika bra att få det avklarat!".

Sagt och gjort! Vi raffsade ihop lite godsaker och begav oss till parkeringsplatsen öster om Malla. Vår proviant bestod av öl och godis. Läs det igen: Öl och godis.

Utrustningen bestod av 1 st ryggsäck som innehöll tändare, öl, chokladgodis, morakniv och plåster. Min kompanjon var klädd i hoodie-tröja, shorts och sneakers (!).

Det är alltså 11 km dit - och 11 km tillbaka. Piece of cake tänkte vi då vi ofta går de sträckorna hemma i elljusspåret.

Efter cirka 3-4 kilometer i Malla så börjar vi komma högt upp på fjället. Vi följer den utmarkerade vägen som i princip är den enda vägen man kan gå för att inte riskera livet i branta stup och vattenfall. Nu börjar vi även att gå i snö vilket kan vara intressant om man använder tennisskor.

Det går tungt och långsamt tycker vi. När vi äntligen når någon form av kommunikation från människan så ser vi att det är skylten som uppger att vi nu hade gått halvvägs. Nåväl! Bara att bita ihop och traska vidare.

Vi var högt över trädgränsen och det var fantastiska vyer och vattenfall. Ett av vattenfallen så här tidigt på året var faktiskt en utmaning; hade vi ramlat i vattnet så hade vi med stor risk lekt med vår överlevnad. Vattenfallet kom ner i stora trappsteg där varje trappsteg var flertalet meter med fallhöjd för att därefter stupa rakt ner i avgrunden.

Uppe på toppen av den utmarkerade sträckan så finns det även något slags skydd som man kan gömma sig i om vädrets makter inte vill att du skall fortsätta.

När vi äntligen började gå neråt igen så kom vi till en fantastiskt fin fjällbjörkskog. Där upptäckte vi även en smått fantastiskt renhjord som rörde sig helt ljudlöst.

Nu började vi även att oroa oss om vi hade gått fel. Vart är den förbannade betongklumpen?! Vi fortsatte att gå västerut och mötte till slut ett stort staket mitt i allt. Detta staket visade sig senare vara gränsen mot Norge. Vi följde staketet söderut eftersom det var det enda logiska då vi inte använde någon karta.

Nu började vi äntligen se något! Är det Treriksröset? Ja det är det! Nu fick vi ny energi! Ölen och chokladen var slut sedan länge och vi fortsatte som envisa robotar rakt ner mot röset.

Väl på plats så var vi helt slut som artister. Vi tog några kort innan min kompanjon verkligen behövde besöka en toalett. Vi visste att det skulle finnas någon sorts av övernattningsstuga i närheten och därför borde det även finnas ett dass.

Treriksröset

När vi hittade övernattningsstugan så upptäckte vi att vi inte var ensamma. I stugan så befann sig ett gäng damer från Sverige som var 7-8 st till antalet plus hund. Dom bjöd in oss till värmen och erbjöd oss även att övernatta med dem. Vi fick läsa på deras karta och blev bjudna på lite varma drycker.

Dessa tjejer hade gjort helt rätt; Dem var fler personer till antalet, de hade en hund, de hade ordentliga kläder och utrustning samt att de hade stannat några gånger för att göra en eld och laga mat. Deras vandring från parkeringen i östra Malla fram till Treriksröset hade tagit omkring 7 timmar - vi hade vandrat samma sträcka på 2 timmar och 20 min! Inte konstigt att vi var utmattade...

Trots inviten att övernatta i en varm stuga så kändes det ändå jobbigt med vetskapen om att samma sträcka måste avklaras en gång till. Därför ansåg jag att det är lika bra att få det gjort. Så vi gick således tillbaka på en gång! Detta mina vänner är bland det jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv - mentalt och fysiskt. Självförvållad pina såklart då vi inte var förberedd med rätt utrustning.

När vi äntligen nådde parkeringen i östra Malla så begav vi oss tillbaka till hotellet. Där träffade vi receptionisten som frågade vad vi hade hittat på. Vi berättade då att vi hade gått fram och tillbaka till Treriksröset på cirka 5 timmar. Vi fick då veta att hon aldrig hade hört om någon som hade gått fram och tillbaka så snabbt! Så kanske hade vi utfört något spektakel i alla fall.

Efter detta så tog vi en dusch, käkade vår mat (som vi hade kvar på rummet såklart) och lade oss och sov i nybäddade sängar.

Morgonen dagen efter så intog vi en hotellfrukost och därefter så styrde vi skutan tillbaka mot Årsunda och Gästrikland. Denna gång så var siktet inställt på E4:an och vi sträckkörde hela sträckan vilket tog omkring 16 timmar.

Väl hemma, på kvällskvisten, så hade vi avverkat över 300 mil i Skandinaviens nordligare delar. En riktigt bra, och krävande, upplevelse!